Världens finaste.
Jag tror aldrig att jag känt mig så ensam hemma som jag är just nu, huset är helt tomt.
Att mamma och pappa inte är hemma är vardagsmat, och Bobby har jag vant mig vid, även om han varit hemma i 10 dagar. Det som är annorlunda är att Zap inte längre är hemma, att det inte kommer någon hund ner för trappen och kollar på mig sen dörren och gnäller lite, han vet att jag inte kan motstå honom när han gör så. När jag vaknade var mitt rum tomt, efter 11 år som rumskamrater är det väldigt konstigt att vara ensam. Plötsligt känns rummet stort och kalt.
Igår så tog Zap sina andetag och lämnade det här livet.
Jag vill bara säga att jag älskar dig, du har varit en så stor del under min uppväxt, tack!
Kommentarer
Postat av: Ida
Jag känner igen mig. Min bästa vän som även var min hund dog för ett tag sedan. Jag bodde hos en tysk familj i en vecka och mamma ringde mig gråtandes och berättade att han hade dött av cancer bara sådär. Åtta år. Det är förjävligt och det värsta är att ingen förstår hur det är att förlora sitt djur. enda sedan dess har mitt liv blivit sämre och sämre..
Trackback
